Visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle våren annars tveka? Våren tvekar verkligen i år med många minusgrader varje natt. Men nu har vi haft några riktigt soliga dagar och kvicksilvret har letat sig upp mot 10 grader och äntligen har alla bina kommit ut och sträckt på vingarna. Idag åkte Klaudia och jag ut och tömde bottnar på döda bin. Det var flest döda bin hos Irène och Emmanuelle och minst hos Paulina och Annika, men inga extremer åt något håll. Vi kan i alla fall räkna in 6 stycken levande kupor och alla har gott om vintermat kvar. Två kupor gick som sagt under i vinter och jag har redan tömt dem på vax och gjort en första rengöring.
Fredrikas tjejer var inte ute och flög och jag var lite orolig, men de hade tryckt upp sig i ena hörnet och var inte fullt så aktiva även om klotet var uppbrutet. I Annikas kupa kunde man se flera bin dra in orange pollen, förmodligen snödroppe även om jag inte sett någonting börja blomma än. Bina är väl bättre på att leta. Nu låter vi dem vara och så får vi titta genom lite noga om några veckor hur samhällena klarat sig.
