Förra veckan upptäcktes ett bestånd med amerikansk yngelröta i Tillberga och plötsligt har jag samhället i Hallsta i ett övervakningsområde och Österäng utanför. Länk till Jordbruksverket.

Så nu får jag inte blanda material mellan dessa två ställen utan inspektion av bitillysningsman. Jag ringde Åke och frågade hur jag skulle göra och det blir som sagt dubbel uppsättning av kupkniv, sopar och overaller som gäller från och med nu.

De positiva ljusglimtar jag har är att endast Paulinas kupa har blivit ”utsatt”, resten av materialet (slunga, ramar, lådor etc.) har varit inne i garaget så det kan jag göra vad jag vill med och Åke höll med så länge det inte varit utsatt för bin.

Så nu står jag inför valet att dela, flytta alla kupor tillbaka till Hallsta eller flytta (efter besiktning) Paulina till Österäng.

Att flytta allt till Hallsta är bra för där finns den godaste honungen och jag har ett bra lagringsutrymme och någonstans att slunga. Dessutom känns stället väldigt säkert ur stöldsynpunkt. Alla svärmar, inklusive de från Västerås och Köping kan enkelt tas in. Nackdelen med Hallsta är expansionsmöjligheterna – att ha mer än 5-6 kupor blir trångt, hygienen i garaget är långt ifrån godkänd. Och så är det en bit att köra bil. Och närmare till Tillberga…

Att flytta allt till Ransta vore bra för att få allt samlat och ganska oberoende av andra. Expansionsmöjligheterna är snudd på obegränsade men största problemet är lagerplats. Möjligen skulle viss vinterförvaring kunna has hos Elins mamma/bror som ligger utanför övervakningsområdet. Att cykla till kuporna är kul och bra. Men honungen i Österäng var ju inte lika god som Hallstas…

Att fortsätta på bägge platserna det här året kanske inte är så dumt med tanke på att inget kommer slungas i år i Hallsta så någon sammanblandning av material kommer inte behöva ske i år. Dessutom så finns ju den gamla slungan kvar i Hallsta. Så det enda som behövs är en overall till och den har jag redan beställt eftersom jag inte tycker den nuvarande är helt sticksäker.

Så beslutet just nu är att köra på bägge platserna, dels för att det går och för att jag inte vet hur honungen smakar i Österäng ännu. Den första smakade lite mycket maskros men det går ju att skylla på den avbrutna våren.