Vintern 2016 frågade Elin mig hur man kunde skaffa bikupa. Jag föll för idén och ville vara med. Så vi hade nån idé om att skaffa lite bin och sedan hitta nån bi-gubbe i skogen som kunde hjälpa oss. Riktigt så enkelt var det inte för ingen ville sälja bin till oss under de premisserna utan alla uppmanade oss att först gå en kurs. Så då gjorde vi det under våren i Studiefrämjandets regi med Lena och Olle som kursledare. Det var en bra och helt nödvändig kurs och när vi gått drygt halva kursen så fick vi kontakt med Oleg som med viss tveksamhet sålde ett samhälle till oss för ”tvåtusen kronor på handen”. Och Sala biförening gav oss en mentor – en bigubbe i skogen som hette Pentti som bara bodde några kilometer från oss. Detta första samhälle fick heta ”Olgas samhälle” bodde i en skälderkupa och gav oss först 8 kg fantastiskt god honung och sedan 8 kg lite lösare honung. Tyvärr fick vi väldigt lite vinterbin, många bin dog under hösten efter oxalsyrabehandling och nedfallet av varroa blev väldigt stort i november. Vi trodde att samhället skulle dö men i mars så såg vi att Olga överlevt men att det var väldigt lite bin kvar och Olga la inga yngel. Under en väldigt kall påsk så dog till slut de sista bina och vi kunde se att det var mycket varroa i kupan och i mikroskop kunde man se en del nosema också. Vi ser det ändå som ett läroår och siktar på att ha flera samhällen under 2017.
Bilden är från vår första dag som bi-ägare 6/6-16